Så var årets Almedalen avklarat. Det intressantaste och mest skrämmande seminariet jag var på arrangerades av skogsindustrierna. Intressant därför att panelen (med bland annat Helena Leander, ansvarig för skogsfrågor i MP) bestod av deltagare med vitt skilda åsikter. Skrämmande därför att det är så bråttom att vända utvecklingen innan det är för sent och därför att det finns så starka intressen för att INTE göra det.
- Vi har aldrig haft så många träd, men skog börjar bli en bristvara, var SNF:s Karin Åström kommentar till Bergviks VD Elisabeth Salanders Björklunds grönmålning av dagens skogsbruk.
Elisabeth Salander Björklund dömde ut kontinuitetsskogsbruk som metod och påstod att om man inte gör kalhyggen får man 40 procent mindre avkastning på sin skog. När jag hörde henne prata förstod jag varför det har varit så svårt att få en alternativ lösning i Storfors där ortsborna förgävas försökte få Bergvik att gå varsamt fram med den tätortsnära skogen.
Bergvik hör ihop med Stora Enso som under Almedalen tilldelades veckans skämmigaste pris – Jordens vänners Greenwashpris. Och det är inte bara i Sverige Stora Enso skövlar skog utan även på många andra ställen som Brasilien och Kina.
Elbilar
Själv fick jag också ett pris – tillsammans med vår landsbygdspolitiska talespersonTina Ehn tog jag hem delat andra pris i Gröna bilisternas elbilsrace mellan de politiska partierna.
Elbilarsseminarierna duggade tätt i Almedalen. Och visst är de en del av lösningen för att nå det fossilfria samhället. V behöver bilar som drivs med något annan än fossila drivmedel där det inte finns kollektivtrafik. Själv har jag en dröm om att i framtiden ha ett elfordon som jag kan ladda upp med solcellerna på husens tak hemma.
Och en mer närliggande dröm om en skön och solig sommarledighet. Hörs i augusti!
