Man skulle därför tro att Trafikverkets förslag utgick från att klimatutsläppen måste minska. Med ordentliga satsningar på järnväg och kollektivtrafik och en kilometerskatt för tunga transporter på väg för att styra om godset från väg till räls och vatten.

Men det är precis tvärtom. Nödvändiga järnvägssatsningar, som Norrbottniabanan och upprustning av länsjärnvägarna, fattas i förslaget. Trafikverket föreslår även en fortsatt höjning av banavgifterna som kommer att göra att tågbiljetterna och tågtransporterna blir ännu dyrare. Detta trots att riksdagen har beslutat att de inte får höjas innan en motsvarande avgift på väg införs.

För Värmlands del är det glädjande att ytterligare 500 miljoner föreslår satsas på att öka kapaciteten på Värmlandsbanan. Men de nödvändiga mötesstationerna, som bland annat är en förutsättning för ett resecentrum i Karlstad, föreslår inte byggas förrän tidigast om sju år. Trafikverket är också tydlig med satsningarna är otillräckliga för att komma åt kapacitetsbristerna på järnvägen i Värmland. De värmländska tågresenärerna och näringslivet förtjänar bättre….

Arbetstidsförkortning

Det var stort att få vara med och debattera och besluta om det nya partiprogrammet. Det var skönt att vi fick ett så tydligt kongressbeslut för att behålla kravet på sänkningen av normalarbetstiden i partiprogrammet. 169 röster mot 50 för min och nio andra miljöpartisters kongressmotion om en sänkning av arbetstiden till 35 timmar i veckan, i ett första steg.

I fredags hade jag, Lise Nordin, Valter Mutt, Annika Lillemets och Carl Schlyter en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt om varför MP måste fortsätta att slåss för sänkt arbetstid. En viktig reform både för den som har ett arbete, för den som vill ha ett arbete och för en hållbar framtid.

Vinster i välfärden

Det var också viktigt att vi fick en så tydlig och skärpt skrivning om vinster i välfärden i vårt partiprogram – ”Eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheten”. Det är bra – skattepengar ska användas i verksamheten – inte delas ut i vinst.

En kongress är inte bara debatter, omröstningar och fantastiska tal av våra språkrör - det är också alla dessa givande möten med miljöpartister från hela Sverige. Mycket hinner avhandlas över en bit mat, en kopp kaffe, eller en öl i baren…

Varför inte släppa på prestigen Rådhström?

Den officiella prislappen för det här motorvägsprojekt har hela tiden varit 27 miljarder. Men den här veckan har Ministern och Trafikverket erkänt i media att den verkliga kostnaden beräknas till 45 miljarder inklusive räntekostnaderna för det lån som måste tas. Räknar man med löpande priser blir det över 60 miljarder, alltså mer än dubbelt så mycket.

De här siffrorna var inte lätta att få fram. Miljöpartiet har vid flera tillfällen bett Trafikverket att få underlaget utan resultat. Det var först när vi bad riksdagens utredningstjänst om hjälp som vi fick reda på totalkostnaden för Förbifarten.

Det finns mycket att säga om Förbifarten och dess klimat- och miljöpåverkan. Det finns mycket att säga om det akuta behovet av mer tunnelbana, spårväg, bussar och cykelbanor i Stockholm. 60 Miljarder skulle räcka till mycket kollektivtrafik. Miljöpartiet i Stockholmsregionen har uppskattat att 800 000 nya sittplatser skulle kunna skapas. Det behöver Stockholmarna.

2006 var det folkomröstning om trängselskatten i Stockholm. Texten på valsedeln var tydlig. Den majoritet som röstade för trängselskatten röstade för att intäkterna skulle återföras till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och vägar. Nu planeras för att alla intäkter från trängselavgifterna de närmaste 40 åren ska gå till en två mil lång motorväg.

Infrastrukturministern säger till Ekot och på sin Twitter att totalkostnaden för Förbifarten hela tiden varit känd. Märkligt tycker jag, och många med mig, att vi aldrig hört henne nämna någon annan siffra än 27 Miljarder.

Vad jag frågade ministern i dagens frågestund ? Jo, jag ställde två frågor:

-  Vad menar ministern när hon säger att Förbifartens verkliga kostnader hela tiden varit kända?

- Hur ser infrastrukturministern på det faktum att regeringen inte följer resultatet av folkomröstningen 2006.

Och svaret? Nej, det fick jag inget. Ministern pratade mer om hur glada Stockholmarna är över Förbifarten. Och inget om kaoset i kollektivtrafiken i Stockholm. Men fortsättning följer…

 Länk till frågestunden.

”Jag heter Stina Bergström och bor några kilometer härifrån. Men sedan valet 2010 tillbringar jag också mycket tid i Stockholm för där ligger riksdagshuset och där är jag en av Miljöpartiets 25 riksdagsledamöter.

Men nu är jag hemma och här har vintern äntligen rasat ut. Kanske fick den också nog av snö, kyla, hårda vindar. Av mörka mornar, kolsvarta kvällar och gråtunga dagar. Kanske tänkte den att vi tröttnat på att träna musklerna med att skotta snö och åka skidor.                                                                              

Det har varit en lång vinter. I lördags när jag gick längs Värmeln låg isen fortfarande kvar i vikarna, men idag var den nästan helt  borta. Och jag lyfte in skidorna i förrådet. Vi tog premiärturen i december på ett tunt lager nysnö, sista turen tog jag för några veckor sedan på hård skare. Det har varit en lång skidsäsong. Inte ens jag, som sällan får nog av skidåkning, kan klaga.

Det har varit en kall vinter. Vi har stått på iskalla perronger och väntat på tåg som aldrig kommer. Mycket ved har vi burit. Katten har ofta vänt i dörren och återvänt till kökssoffan. Tänkt att – Jo, det går nog att hålla sig ett tag till innan man måste ut i detta kalla, hemska!

Det har varit en hård vinter. Vi lever i en hård värld.

I Europa pratas det om ekonomisk kris, nedskärningspaket drivs igenom och arbetslösheten stiger.

 I Bangladesh arbetar människor för svältlöner i usla och farliga fabriker. Under den nedrasade klädfabriken i Dakha har skriken nu tystnat. 1000-tals människor förlorade sina liv under rasmassorna. Ännu fler har förlorat sina nära och kära. Och vi måste ställa oss frågan – vem betalar egentligen för våra kläder? Vem betalar med sitt liv, sin hälsa och sina drömmar?

I Syrien rasar inbördeskriget. I upproret mot Assadfamiljens diktatur har 70 000 människor dödats och tre miljoner har drivits på flykt. Många av dem sitter i leriga flyktingläger och väntar på besked om de är välkomna till något annat land. Kanske till Sverige.

Oppositionella överallt i världen tvingas fly för att rädda sina liv. Nu som för 2000 år sedan. Då flydde Maria, Petrus, Jakob, Tomas och de andra från Palestina när deras ledare korsfästs. De bosatte sig i Frankrike, Italien, Spanien, Indien och andra länder. De lämnade sitt land, men idéerna om människors lika värde och en ny internationell gemenskap bar de med sig. Idéer som så småningom letade sig upp till vårt nordliga land. Ett kärleksbudskap som vi ska bära med oss när vi möter främlingar och flyktingar idag.

I riksdagen finns det ett parti som bygger sin politik på främlingsfientlighet. Ett parti som vill få den arbetslöse att tro att det är invandrarens fel att han är arbetslös. Ett parti som vill få den gamle att tro att det är invandrarens fel att det inte finns tillräckligt med händer i vården. Jag tycker det är oerhört glädjande att nu se att allt fler väljare vänder det partiet ryggen. Det bådar gott för framtiden. Det bådar gott för Sverige.

Det har varit en lång, kall och hård vinter. Men nu är det vår och låt oss en stund lämna världen utanför oss och glädjas åt det vi ser och känner här och nu. Tjärnen, skogen och höjderna. Det är en underbar plats vi lever på. Det är en bra del av världen vi lever i. Det är en vacker del av Sverige som är vår.

Jag kom hit för 30 år sedan. Det var en förälskelse som tog mig hit. Jag, ett stadsbarn, hade lyckats förälska mig i en bondpojk från en plats jag inte visste fanns. Men han hade glimten i ögat, han kunde berätta historier och han påstod att han bodde på den vackraste platsen på jorden.

Och visst hade han rätt. Jag var förälskad när jag kom hit. Och väl här blev jag förälskad på nytt. I skogen. I sjöarna  med sina orörda stränder. I människorna som hade glimten i ögat och var sådana goda historieberättare. Jag blev en invandrare i en bygd som välkomnade mig.

När jag kom hit fanns här ett ICA, ett Konsum, en bank, en post och ett konditori. Idag finns bara Konsum kvar. Men vi är lyckligt lottade som har en sådan bra affär här i Boda. Och att vi har skola, bibliotek och tåg som stannar. Folkets Hus, kyrkan och många föreningar att engagera oss i. Vi har fortfarande fina skogar kvar och orörda stränder. Vi har ett utsiktstorn vi har byggt själva och där vi kan njuta av en vidunderlig utsikt och en kopp gott termoskaffe.

Jag tror att om lyckoforskarna skulle studera Boda skulle de komma fram till att här finns det som gör människor lyckliga.

Lyckoforskare, kanske nu någon undrar? Vad är det för flum? Ja i Sverige har lyckoforskningen kanske fortfarande en flumstämpel men inte i andra delar av världen. Bland annat har politikerna i Frankrike och England tagit till sig den forskningen och hänvisar till den i sina politiska beslut. Det är hög tid att svenska politiker också gör det. Det är hög tid att de som har makten funderar på om deras politik, deras beslut leder till att lyckan ökar i världen.

Vad gör då lyckoforskarna? Jo de har helt enkelt frågat människor vad som gör dem lyckliga. Och kommit fram till att bland annat starka sociala nätverk, en väl fungerande demokrati, fysisk aktivitet och att få vara ute i naturen gör oss lyckligare.

Låt oss vara rädda om den lyckan. Låt oss ta hand om varandra, vårda vår demokrati och vår natur. Låt den vara till för alla. Slå vakt om vår allemansrätt och vårt strandskydd så att alla får gå längs stränderna och dricka termoskaffe på Bodas vackraste platser.

Låt oss vara rädda om andra människors lycka. Människorna i Bangladesh, Syrien och i resten av världen. Människor som kommer flyttande till oss. Deras drömmar om ett bättre liv i en rättvis och trygg värld är också våra drömmar. Deras dröm om en ny vår är också vår dröm. Med de orden vill jag välkomna våren.

Tack för ordet!”

Igår debatterade vi  frågan om dagens och framtidens tåg- och kollektivtrafik i i Sverige och Europa i riksdagen. Det här sa jag i mitt inledningsanförande:

Herr talman

Idag ska vi debattera järnväg och kollektivtrafik. Jag vill börja med att slå fast – tåget, bussen, spårvagnen, tunnelbanan, färjan är utmärkta transportmedel i sig. De är bekväma, sociala och trafiksäkra. Men de har oxå en mycket viktig roll att fylla för att hejda klimatförändringarna.

Idag står trafiken för en tredjedel av klimatutsläppen i Sverige. Det tål att upprepas.

Men tar vi tåget och annan kollektivtrafik istället för bilen och flyget till jobbet, skolan, på semestern i Sverige och ut i Europa minskar vi utsläppen.

När jag tog tåget ner till Malmö i fredags så orsakade min resa, enligt SJ:s hemsida, utsläpp av 1,3 g CO2. Hade jag flygit hade min resa istället orsakat utsläpp av 95,87 kg CO2. Det är 74 000 gånger mer. Vi behöver med andra ord en politik för mer tåg och mindre flyg. Vi behöver en politik som gör det lätt att åka kollektivt. Vi behöver en annan politik än regeringens.

För  Herr Talman

De senaste året har det på många sätt blivit svårare att åka kollektivt. Kontantbetalning på bussar och tåg försvinner. Att köpa SMS-biljett har blivit krångligare och är inte längre möjligt för alla. Samma krångliga SMS-system börjar nu införas för ett toalettbesök på en station. Undrar om den person som kom på den lösningen någonsin har stått med en kissnödig treåring i handen utanför en toalettdörr?

I Stockholms tunnelbana har man satt in spärrar som slår människor gula och blå. På landets stationer står en rad olika biljettautomater – det gäller att veta vilket bolag man ska åka med. Och den som pendlar behöver ofta ha flera olika månadskort i plånboken.

Ja, med risk för att låta gnällig –  jag kunde fortsätta med fler exempel på förändringar som drabbat resenärerna.

Herr Talman

Det ska inte vara så att det miljövänliga alternativet också är det krångligaste alternativet. Krångligheten är ingen naturlag utan ett resultat av politiska prioriteringar.

Miljöpartiet har en politik för att kollektivtrafiken ska vara det enklaste, bekvämaste och billigaste sättet att resa. Vi vill ta bort spärrarna i Stockholms tunnelbana, vi har agerat för att det ska vara fortsatt möjligt att köpa biljetter ombord på tågen och vi har krävt att de olika operatörerna måste samarbeta med biljetter och tidtabeller så att inte resenärerna kommer i kläm. Vi tycker det är hög tid att underlätta för alla som reser kollektivt.

Om detta och mycket annat handlar flera av miljöpartiets reservationer i dagens betänkande. Om detta handlar den motion vi lämnade in i höstas som ska behandlas idag med namnet Resenären i centrum, inte vinsten. Ge SJ ett nytt uppdrag.

Så låt mig börja med SJ. I höstas gick SJ ut och sa att man tänkte sluta sälja biljetter på tågen. Den som inte kunde visa någon biljett på för konduktören skulle bötfällas med upp till 2000 kr. Jag är glad att vi lyckades sätta stopp för det. Vi var många som agerade; resenärer, riksdagsledamöter och ministrar och SJ backade till slut.

Men bara att SJ:s ledning kommer på idén att sluta sälja biljetter och försämra för sina kunder visar tydligt att det är något som är fel. Det statligt ägda bolaget SJ behöver ett nytt uppdrag från sina ägare. Ett samhällsuppdrag med ett tydligt mål att öka tågets marknadsandelar och sätta resenärernas i centrum.

Herr talman

För att fler ska ta tåget måste det vara lätt. Det måste t ex vara förutsägbart vad en tågresa ska kosta. SJ:s biljettsystem är idag ett lotteri som få förstår sig på. Idag kan en tågbiljett på bara några timmar öka med över 1000 procent. Radioprogrammet Kaliber intervjuade tidigare i år resenärerna i en halvfull vagn en onsdagförmiddag mellan Stockholm-Göteborg. Priset på deras biljetter varierade från 165 till 1000 kr beroende på när dom köpt dem.

Jag kan förstå att man ska betala olika pris för en tågbiljett utifrån vad man har råd att betala. En affärsresenär som åker första klass ska betala mer än en student som åker andra klass. Men varför ska en affärsresenär som åker första klass och bokar sin biljett tre månader i förväg få en billigare biljett än fattig studenten som måste vänta på att schemat är satt innan hon kan boka sin biljett i andra klass?

Herr Talman

SJ:s ledning brukar säga att man inspirerats av flyget. Men SJ borde istället låta sig inspireras av sin stora konkurrent – bilen.

För att öka tågresandet så ska det vara lika enkelt och flexibelt ta tåget som bilen! Det är det i Schweiz. Där kan du bestämma dig samma dag att du vill åka och hälsa på din nya kärlek. Du köper en biljett, som alltid kostar detsamma,  från punkt A till punkt B och kan stiga på vilket tåg, buss eller båt du vill längst resan. Du behöver inte boka platsbiljett och får du lust att hoppa av och ta en fika med en gammal kompis i en stad du åker förbi gör du det.

I Schweiz går tåget som klockan och tidtabellerna styrs också hårt nationellt så att bytena mellan olika transportslag sker smidigt och direkt.

I Sverige händer det ofta att de regionala tåg- och bussanslutningar passar dåligt med SJ:s tågavgångar eftersom det inte finns något krav på samordning. När jag kom till Malmö i fredags med ett SJ tåg dröjde det en halvtimme innan Öresundståget till Köpenhamn gick. Så ska det inte behöva vara. Miljöpartiet tycker att Trafikverket bör få ett tydligt uppdrag att samordna de olika operatörenas tidtabeller.Vi vill också att det skapas en nationellt samordnad biljettbokning för samtliga operatörer och ett gemensamt riksårskort för tåg och bussar i Sverige. Om vi gör det så kan vi få ett lika smidigt och resenärsvänligt  system som i Schweiz.

Herr Talman

Från Köpenhamn fortsatte jag i fredags min tågresa ner genom Europa. Mitt mål var Spanien där Trafikutskottet skulle studera de spanska Höghastighetstågen. Eftersom jag tog tåget ner fick jag möjligheten att studera många olika slags tåg och tid att fundera över vad som är viktigt att göra för att tåget ska bli ett förstahandsalternativ när man ska resa ut i Europa.

Det är bara att konstatera – min tågresa kostade mer än de andra ledamöternas flygresa ner till Spanien. Det är märkligt att en flygresa som orsakar upp till 70 000 gånger mer koldioxidutsläpp än en tågresa ska vara billigare.

Om flyget skulle betala för sina klimatutsläpp skulle tågbiljetten vara billigare än flyget och då skulle tåget oftare vara förstahandsvalet. Biljettpriset är med andra ord viktigt. Att det finns direktförbindelser så att man slipper många byten och långa väntetider är också viktig liksom servicen på tåget.

En sådan liten grej som att man på Snabbtåget mellan Bryssel och Paris kan köpa biljetter till tunnelbanan i Paris gör resandet enklare.

Ingenting av detta handlar om avreglering och privatisering. Ingenting av detta står med i EU-kommisionens aktuella förslag på ett 4:e järnvägspaket som skulle tvinga alla EU-länder att införa samma uppsplittrande system för sin järnväg som Sverige har idag.

Det som är viktigt för tågresenärerna är istället samordning och samarbete mellan de som idag kör tågen. Det är detta EU-kommisionen borde arbeta med istället få fler att åka tåg i Europa. Det är fler tågbiljetter som ska säljas, inte fler järnvägar…

Järnvägar ska byggas, inte säljas. Mellan Madrid och Barcelona är det 60 mil. När vi åkte den sträckan i måndags tog det 2 och en halv timme. Tåget gick som mest i 300 km i timmen. Det var en häftig upplevelse. Häftigt också att veta att nästan inga längre flyger på den sträckan.

Mellan Stockholm och Malmö är det också 60 mil. Det tog fyra och en halv timme med SJ 2000 när jag åkte i fredags. Att vi behöver en Höghastighetsbana till Skåne är tydligt. Så gör vi flyget till Malmö onödigt.

Tack för ordet

I fredags tog jag och Annika Lillemets, riksdagsledamot från Linköping (MP), tåget till Spanien. Vi och några till av Trafikutskottets ledamöter (som tog flyget) skulle dit för att studera de spanska höghastighetstågen.

Fördelen med Annikas och min tågresa, förutom mindre klimatutsläpp, var att vi fick möjlighet att studera även de tyska och franska höghastighetstågen. Och en och annan cykelbana…

Vi började med att ta nattåget från Köpenhamn till Köln. På det tåget kunde vi ha tagit med våra cyklar.

I Köln äntrade vi vårt första HH-tåget på vår resa. Thalys-tåget från Köln till Paris.

På vår resa mellan Köln och Paris fick vi under ca tre timmar välja på mackor, kakor, frukt, kaffe, äppelkaka och annat fräscht och gott att äta och dricka. Det var bara en anledning till att det tåget fick högsta poäng i vår tågranking. Bekväma stolar och fräscha toaletter en annan. De hade till och med separata herr och dam-toaletter.

På Thalys-tåget kunde man också köpa biljetter till Paris tunnelbana. Smart! Tips till SJ….

Tågbyte i Paris, vi passade på att titta på fina cykelbanor mitt i storstaden. Personerna på bilden trampade lånecyklar som…..

…..bland annat fanns vid den stora järnvägsstationen Gare de Lyon.

Där tog vi Höghastighetståget till Lyon. Där saktade tåget ned och tuffade långsamt till spanska gränsen där vi fick byta tåg till ett spanskt Höghastighetståg. Vid midnatt på lördagen anlände vi till Madrid.

I Madrid sammanstrålade vi med andra ledamöter i Trafikutskottet. Vi var på ministeriet och fick information om höghastighetstågens framgångssaga och åkte tillsammans till Barcelona. Vi åkte 60 mil på två och en halv timme. Som snabbast åkte vi i över 300 km/timmen.

En fördel med alla tåg vi åkte på var att folk inte satt och tjatade i sina mobiler utan gick ut i korridoren om de skulle prata. På det spanska tåget fanns det till och med en telefonkiosk!

I Barcelona träffade jag och Annika den gröne parlamentarikern Salvador Mila i Solsona, ansvarig för transportpolitik, hållbarhet med mera i katalanska parlamentet och tidigare miljö och bostadsminister. Han var kritisk till Spaniens planer på att bygga fler höghastighetsbanor och menade att man nu istället måste satsa på den regionala och lokala tågtrafiken som är kraftigt eftersatta.

Det var intressant att lyssna på Salvador och visst har han en poäng. Det gäller att tänka klokt. Vi behöver både tåg som går fort och tåg som stannar på alla stationer…

På fredagen åkte Kew och jag till Säffle och By Prästgård, Håkan och Birgitta Johanssons ekogård. Håkan, som är partikamrat med mig och Kew,  är ordförande i ekologiska lantbrukare i Värmland och en pionjärer inom det ekologiska jordbruket i Värmland.

Och när det gäller ekologisk odling ligger Värmland i täten. Av länets 100 000 hektar jordbruksmark är 30 000 hektar ekologiskt odlat. Det är mer är dubbelt så mycket som riksgenomsnittet!

Under en rundvandring på gården och vid ett härligt kaffebord berättade Håkan om eko-odlingens frammarsch i Värmland.

- Jag ställde om från konventionellt till ekologiskt på 80-talet av ideela skäl. Idag gör många det av ekonomiska skäl och det är jättebra. Vi blir fler och fler, berättade Håkan

Till diskussionen vid kaffebordet anslöt sig även Magnus Larsson, MP Säffle och Dag Rogne, LRF:s ordförande i Värmland. Även Dag driver idag sitt jordbruk ekologiskt.

Viktigt med respekt för djuren
Omsorgen av djuren diskuterade vi mycket. De Krav-märkta korna är ute och betar minst 5 månader om året. Men även icke Krav-kossor måste släppas ut på bete i Sverige och där är vi unika i Europa. Det är viktigt att vi håller fast vid det och inte anpassar oss till EU. Viktigt att inte bara KRAV utan också LRF håller fast vid det. Vi tyckte nog inte att Dag Rogne gav någor riktigt bra besked på den punkten…

Grön Ko och Matmejeriet
Från Säffle åkte vi vidare till Värmlandsbro och Grön Ko och fortsatte diskussionen över en lunch. Grön Kos ägare och den värmländske matambassadören Knut Lillienau träffade vi sedan på Matmejeriet i Karlstad. Där fick vi en inspirerande föredragning om framtidsplanerna för det gamla mejeriet i Karlstad. Saluhall, glass-tillverkning, torghandel, restauranger…. det är ingen ände på vad som skulle kunna göras på alla de 1000-tals kvadratmeter som idag ekar tomma.

Den enda maskin som idag finns kvar på mejeriet i Karlstad. Den gjorde gräddfil, den skulle kunna göra glass berättar Knut Lillienau för mig och Håkan.

Vi fick också en rundvandring och jag fick bland annat se det finns kvar av KIFA, Kils Innovation Food Arena. Projektet som vi för många år sedan trodde skulle bli ett blomstrande matcentrum i Kil, i Scans gamla slakteri. Idag återstår bara ett obemannat kontorsrum – i Karlstad. Så kan det gå.

Den gröna visionen – 100 procent ekologiskt!
Men, som sagt, den ekologiska odlingen i värmland har det gått bättre för. Från 0 till 30 procent på 30 år. Hoppas jag får uppleva slutmålet under min livstid – 100 procent ekologiskt odling på de värmländska åkrarna och KRAV-märket på alla Värmländska kossor, grisar och andra köttdjur.

Beslutet föranledes av en lång debatt i kammaren. Allianspartierna vill inte ha en särskild lag, men valde trots detta att inte yrka på sin reservation.

Beslutet var extra roligt för mig som skrivit flera motioner om detta. Varav den senaste alltså fick bifall av en majoritet av riksdagens ledamöter igår.

länk till debatten på riksdagens hemsida